Huvudmeny
Feeling-home-stephanie-qasa

Vi på Qasa älskar folk som sticker ut, och det finns många som vi gärna vill uppmärksamma. Därför har vi valt att göra en serie intervjuer, featuring inspirerande individer, deras historier om diverse bostadssituationer och deras förmåga att göra ett hus till ett hem. Välkommen till ”Feeling at Home”! 

Först ut är Qasas egna Stephanie, som jobbar här på kontoret som Customer satisfaction manager! Innan hon började på Qasa flängde Stephanie runt i New York i ett par år. Under sin tid i The Big Apple hann Stephanie bo i fyra olika lägenheter, många av vilka bjöd på knäppa och roliga stunder – allt från en musinvasion till en egenbyggd walk in closet, att behöva hämta ut sin post i en bar och stunder som tagna ur How I Met Your Mother


Du kanske också är intresserad av att läsa:

Löfven skaffar inneboende!

Oseriösa företag lockar med påhittade boenden


Flytten dit

Man ville ju att allt skulle vara som Sex and the City, men man lärde sig ganska fort att det inte riktigt skulle bli så

Det hela började i augusti 2011, då Stephanie tog sitt pick och pack (tre fulla resväskor) och flyttade ensam, utan boende till andra sidan atlanten. Innan hon kom till NYC hade Stephanie fått kontaktuppgifter till en annan svensk tjej och New York-bo vid namn Clara via en vän hemma i Sverige, som en trygghet på plats att kunna höra av sig till vid behov. Efter två nätter på hotell utan bostadshittelycka bestämde sig Stephanie för att kontakta Clara, och dagen därpå flyttade hon in i hennes studentkorridorsrum, för att direkt dela Claras lilla 90-säng. Det var alltså första gången de träffades. Snacka om amerikansk gästfrihet! Dock fick Stephanie bara bo där i tre dagar på grund av skolregler, men då hade hon redan lyckats hitta ett rum att hyra genom en annons på Craigslist, USAs motsvarighet till Blocket. Men, det fanns en hake – hon kunde inte flytta in på ytterligare tre veckor. Så, Clara till undsättning igen! Clara hade nämligen en killkompis som hade ett rum över, så Stephanie for dit med allt hon hade och återigen blev det ett första möte i samband med inflytt. En move in at first sight kanske man skulle kunna kalla det?

  • Hej! Jag ska tydligen bo här i ett par veckor, så eh ja, hej, Stephanie heter jag!
  • Javisst, kom in, kom in!

No one messes with Irene

Ägarinnan hade stort, vitt hår, var alltid översminkad och kunde slänga ut vuxna män hållandes dem i örat! Ryktet i området var ”no one messes with Irene”. 

Stephanies sista lägenhet, där hon även bodde längst, låg i Green Point (ett polskt och hispterinvaderat distrikt till öster från Manhattan) och ägdes av en kvinna vid namn Irene, som även ägde hela byggnaden inklusive baren Irene’s Pub. Enligt Stephanie hade inte Irene riktigt tillstånd att hyra ut, det hela är än idag fortfarande oklart, så det fanns t.ex. inget nummer på byggnaden och posten hamnade i baren.

När man beställde hem mat fick man uppge jeansbutiken bredvid istället, berättar Stephanie med glimten i ögat.

Green Point-lägenheten var ett helt våningsplan som Stephanie delade med två andra, hur lyxigt låter inte det? De två som redan bodde där hade redan varsitt generöst rum, så Stephanie fick två mindre rum som var sammankopplade med en dörr. Opportunistisk som hon är bestämde hon sig för att göra om det ena rummet till en walk in closet. Ni läste rätt. Walk. In. Closet.

Så med noll renoveringserfarenhet men en stark vision sattes det igång! De tidigare, för att citera Stephanie själv, ”skitfula” terrakottabruna och limegröna väggarna byttes mot vitt à la klassisk svensk stil för att kompletteras av IKEA-möbler och färgklickar av turkost och mässing. Det som ska passas på att nämnas var att Stephanie faktiskt sov på luftmadrass i tre veckor innan hon köpte en säng enbart för att rummet var så fult att hon inte ville inreda förrän hon hade fixat till det. Hur skön inställning är inte det dock? Helt rätt. ”Allt ska vara precis som jag vill ha det innan vi går vidare!” Det är ju trots allt superviktigt att kunna känna sig hemma, minst sagt i en relativt främmande stad. Qasa ger Stephanie en stor tumme upp för hennes inredningsframfötter.

  • Vad var det bästa du gjorde för att skapa en hemkänsla, utöver din otroliga garderob?
  • Jag saknade ett nattduksbord, brukade liksom ställa vattenglas på golvet och så. En av de jag bodde med brukade köpa stora lådor med vin, sådana riktiga trälådor, så jag tog en av dem, oljade in för att få fram en mörkare träfärg och satte fast på väggen bredvid sängen! Så fick jag mitt nattduksbord.

Musinvasionen

I New York är det vanligt med både möss och kackerlackor, det är ingenting man kan göra något åt. De kommer alltid finnas där och går inte att få bort, så man får bara lära sig att hantera det.

En dag, i en av de tidigare lägenheterna, hittade Stephanie en mus. På köksbänken. Panik. Ett antal musfällor, ett besök av hyresvärden och lite spackel senare tänkte hon att problemet var löst. Men inte då! Finns det en så finns det flera, eller hur var det nu igen? Bara ett par dagar senare hörde Stephanie ett litet pip från köket. Ett pip till, och ett till. Hon gick för att kolla och tro inte att det låg en liten musunge i diskhon, som hade fastnat och inte kunde komma upp.

Jag var ju tvungen att köra rescue mission!

Stephanie berättade mushistorien med stark inlevelse och refererade ständigt till musungens mamma som ”mamma mus” som hade avvaktat nervöst medan Stephanie tappert försökte rädda hennes unge. Hon beskrev sin tankegång kring de två valen: antingen kunde hon dränka musen rakt i diskhon, eller så kunde hon försöka rädda den. Godhjärtad och human som hon är valde hon det senare och gjorde, som hon kallar det, ett rescue mission. Möss må vara äckliga, men lite söta är de ju faktiskt också.

Problemet var ju uppenbarligen inte borta, så efter både ca 20 möss fångade på egen hand och hot om uppsägning av kontrakt blev hela köket utrivet och i väggen bakom fann man ett enormt, oerhört komplicerat gångsystem som ledde så långt som hela vägen ner till bottenplan. Nota bene, då låg lägenheten på femte plan. Stephanie beskrev det som att mössen hade byggt en hel värld. Lite rysningar får man ändå.

Hål i väggen

De tidigare hyresgästerna hade låtit borra ett hål för att kunna dra en TV-kabel upp till antennen!

I samma lägenhet som musincidenten hittade Stephanie senare ett hål i väggen efter en lång undran över varför det var så kallt i lägenheten. Ett ganska stort hål ändå, i ca midjehöjd, som gick rakt ut till husfasaden. Som ett litet fönster utan glas. Va? Hur? Varför? Så många frågor. Det visade sig i alla fall att man, på begäran av tidigare hyresgäster, hade borrat ett hål för att kunna dra en TV-kabel upp till antennen på taket och sedan glömt (eller rent av struntat i att) täppa igen. I New York hittar man tydligen många sådana här ”quick fixes”, dvs. lätta och snabba lösningar på problem. Att kablar t.ex. hänger ute på fasader, som i Stephanies fall, är inte direkt ovanligt. Det blev dessutom en ytterligare quick fix när hyresvärden skulle lösa Stephanies problem – lite spackel på hålet från insidan så var det bra! Stephanie berättade även att eftersom att det var mitt i vintern, och NYC-vintrar är ju verkligen kalla, orsakade det här lilla hålet en enormt hög värmeräkning: ca $300, och en vanlig månads brukade ligga kring $50. Man får väl hoppas att spacklet hjälpte!

Cherry on top

  • Har du fler knäppa eller roliga saker som hänt?
  • Absolut, i en av lägenheterna lutade golvet. Ställde man en rullväska i ena sidan av rummet rullade den över till andra sidan helt av sig själv. Det var en sån grej som man bara märkte efter att man redan flyttat in!
  • Haha, som i How I Met Your Mother!
  • Ja, precis haha!
  • Något annat?
  • Jo, en gång när jag kom hem från att ha varit i Sverige hela sommaren kom jag och min rumskamrat hem till att lägenheten var olåst, vissa av våra saker saknades och ett par dagar senare knackade det på dörren och så stod det en liten 19-årig tjej där, nybliven student typ, med allt hon ägde, redo att flytta in. Det visade sig att vår mäklare, som för övrigt var världens virrigaste, hade antagit att vi bara hade flyttat hem till Sverige igen utan intentioner att komma tillbaka. Hon hade alltså börjat preppa för att nästa hyresgäst skulle flytta in, och stackaren kom dit och fattade ingenting.
  • Träffade du några speciella eller lite excentriska människor?
  • Det fanns en tjej som var vän med mina rumskamrater, hon var rik och klädde sig som att hon trodde att hon var Audrey Hepburn – långa handskar och hela köret. Hon hade dessutom en igelkott till husdjur.

Stephanies historier låter nästan som tagna ur en tv-serie. Många av oss har någon gång drömt om att bo i New York, och det som Stephanie har delat med sig av stämmer nog ganska bra överens med hur man trott att det ska vara att bo i NYC – kaosartat men väldigt roligt.

Resultat: vi blev både inspirerade av Stephanie och hennes äventyr och taggade på att åka till New York. En perfekt start på denna serie!


Qasa jobbar för att du ska kunna sticka ut ur bostadsvimlet och hitta ditt perfekta hem. Ni inspirerar oss med era personligheter och stories, så låt oss inspirera er till att hitta rätt bostad där du kan känna dig hemma på riktigt – signa upp på qasa.se  🙂

Läs mer om Qasa

 

Om författaren

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML-taggar och attribut : <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Stäng