Det finns bostäder för våldsutsatta – om politiken vill.

Det stämmer, som Annika Strandhäll skriver på Expressens debattsida idag, att det är kaos med kvinnofriden. Det är under all kritik att så få barn som nu har fått plats på skyddade boenden, samt att barnfamiljer tvingas bo på otrygga lägenhetshotell med dygnstaxa. Som Rebecca, en kvinna vi pratat med som upplevt det själv, beskriver det: ”Packningen är allt man äger och har. På morgonen innan skolan var barnen tvungna att packa ihop allt de hade för att vi inte visste var vi skulle bli beviljade boende nästa dygn! Med så små barn och med en nyfödd är man hundra procent beroende av andras hjälp i vardagen. Det är rent ut sagt bedrövligt att barnfamiljer  beviljas tillfälligt boende tillsammans med andra personer med annan problematik. Mestadels män med missbruksproblem.”

Givetvis leder denna stress till ännu svårare psykisk ohälsa bland såväl mammor som barn. 

När det kommer till att kunna erbjuda våra allra svagaste skydd kan man fråga sig varför det i ett välfärdsland som Sverige ska vara så svårt att ta tillvara på de goda krafter som finns istället för att fastna i byråkrati. Vi skulle vilja poängtera att varken pengar eller bostäder är hela problemet när det kommer till att kunna erbjuda våldsutsatta ett tryggt hem. Som Sveriges största tjänst för uthyrning av bostäder startade vi på Qasa initiativet Husfrid för snart ett år sedan för att hjälpa våldsutsatta med snabbare vägar till boende. Ett projekt som initialt var ett samarbete med socialtjänsten lokalt i Stockholm men som tyvärr inte skalades upp till hela kommunen på grund av byråkratiska hinder som att bostäderna  inte levde upp krav om  ”stadigvarande boende” då det ofta rörde sig om andrahandskontrakt på 1–2 års tid,  trots att både de bostadssökande och socialtjänsten var positiva till projektet. 

I dag samarbetar vi istället direkt med kvinnojourer i Stockholms län, men har fortfarande ambitionen att skala upp projektet. Sedan starten har vi hjälpt flertalet kvinnor och barn med hem fria från våld. Det är sant att det inte enbart rör sig om förstahandskontrakt, men en andrahandslägenhet med en kontraktstid på ett-två år som kvinnan valt själv måste vara en tryggare plats att bo på än ett boende med dygnstaxa på lägenhetshotell i industriområden? 

Förutom att bespara kommuner en massa pengar.

Vi får varje vecka samtal från handläggare på socialtjänsten runt om i Sverige som önskar ansluta sig till projektet eftersom de inte kan hjälpa sina klienter med bostad. Tyvärr måste vi ofta förklara att det ligger på högre nivå att besluta huruvida ett sådant samarbete är möjligt. Vi uppmanar därför politiken att höja blicken och se över möjligheten till samarbete med aktörer som Qasa. Vi hoppas på en framtid där kvinnors säkerhet snarare än hinder är i fokus. Det finns här och nu bostäder som kan ge fler kvinnor och barn ett tryggt hem.